Just another WordPress.com site

Föräldraskap

Ibland är det en tung börda, när man som ensamstående får ta allt själv. Samtidigt så är jag så tacksam över att vara förälder med allt vad det innebär. Om jag inte haft mina tjejer så hade mitt liv varit grått och innehållslöst.
När jag ser tillbaka på hur vi har kämpat ihop jag och tjejerna, både ekonomiskt och med att få till vardag, jobb och lite sorglösa stunder. Men också hur vi kämpat med skolor, depressioner och ångest. Hur många läkare, psykologer etc som jag haft kontakt med.
Men, inte en ända gång har jag känt att jag vill ge upp, att det inte kommer bli bättre. Och nu känner jag att vi är i slutet på den tunneln.
Vi har gjort det här tillsammans jag och tjejerna, det har varit tungt och speciellt eftersom jag inte haft någon direkt hjälp av deras pappor.
Visst har dem varit med på enstaka besök hos BUP etc, och visst har dem ringt och bokat ett möte av nåt slag om jag bett om det, men på det stora hela har ansvaret som förälder legat på mig.

Funderar mycket på hur det blev så, och hur man som förälder bara kan ”nöja” sig med att ha en random kontakt med sitt barn…..
Att inte veta vad som händer i sitt eget barns liv, att inte veta hur dem mår, eller vad som gör dem glad/ledsen etc

Jag har aldrig på något vis hindrat mina barns fäder att vara en del i deras liv, jag har gjort det jag kunnat för att pusha för en bra relation, men jag kan ju inte tvinga nån. Vare sig barn el förälder. Jag tog beslutet att alltid stå på mina barns sida. Deras känslor är det som är viktigast! Jag har lagt mig i och varit en jobbig mamma som ställt krav, men det har också resulterat i två riktigt fina tjejer.
Det har också resulterat i att dem vet att dem har en mamma som står på deras sida, dem vet att dem kan prata med mig om allt och att jag alltid finns där.
Jag har aldrig känt att jag offrat nåt, även om jag vissa stunder tänkt tanken att faan vad lätt det är att vara pappa ibland. Men självklart finns det inget djup i den tanken och jag vet ju faktiskt inte hur det är att vara en pappa.
Jag är övertygad om att båda mina tjejers fäder tycker att dem är bra pappor.
Men jag ser alltför mycket i min närhet många ensamstående mammor som sliter och kämpar på ALLA sätt för att deras barn ska ha det bra. Och då kommer dessa funderingar. HUR kan man bara ignorera el strunta i sina barn?
Om jag satt på den andra sidan, så skulle jag göra allt för att vara involverad på alla sätt i mina barns liv!
Varför nöja sig med mindre? Att vara förälder är den finaste och viktigaste uppgiften i våra liv, hur jäkla svårt och jobbigt det än är!
Fast man ganska ofta känner sig väldigt ensam i föräldrarollen….

20120503-185309.jpg

Annonser

Kommentarer till: "Föräldraskap" (1)

  1. Tycker dina flickor kan skratta sig lyckliga över att ha dig som mamma.
    Min har varit känslomässigt frånvarande hela min uppväxt. Bara massa bråk och skrik. Aldrig kramar.
    Kämpa på i ditt kärleksfulla arbete som mamma.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: